Det gröna gatuhuset (Två Liljor 1) var från början en bagarstuga. Den jättelika vedeldade bakugnen är placerad centralt i huset. Man kan inuti huset tydligt se de avsågade takstolarna som anpassades när man lade på en övervåning, vilket gjordes senast 1851 enligt brandförsäkringshandlingar. Det gjordes en omfattande renovering 1979 då fasaden isolerades och fönster byttes ut till moderna två-glas men med gamla utseendet. Då byggdes också till en vinkel inåt gården där nuvarande kök och badrum ligger. Inuti den gamla delen har dock det mesta av gamla materialet så som golv och väggar behållits. Övervåningen har dock fått väggar gipsinklädda för att efterlikna den "herrskapsmiljö" som ofta övervåningarna var ämnade till. Undervåningen har behållits så som den gamla bakstugan såg ut d.v.s. med öppna stockväggar. Här står också fastighetens äldsta kakelugn, ett original från 1700-talet. Vid tillbyggnaden 1979 togs det gamla trapphuset, med en innertrappa, bort och ersattes med en ny och större vinkelbyggnad; också den med en trappa inuti huset. Man lade också in ett stengolv av stora flata Vätterstenar.
Från början låg ett tvåvånings bostadshus ovanför, öster om, den gamla bakstugan längs tomtgränsen mot Två Liljor 2. Det revs omkring 1970. Det fanns även två bodar ovanför bostadshusen – det ena ett sammanbyggt uthus och det översta ett fristående brygghus. När vi förvärvade fastigheten så var tomten mellan huset och berget relativt obearbetad – en lång grässlänt. Den gjordes ganska radikalt om till en terrasserad trädgård och fick 2014 en glaspaviljong uppe vid berget.

Uppgifter från gamla köpebrev, reverser, protokollsutdrag m.m. ger oss en bild från mitten av 1800-talet fram till 1960-talet. Dessutom har vi 2023 fått många intressanta uppgifter om fastigheten i boken ”Hus och folk i Gränna III”.
Vi förflyttar oss i tiden till mitten av 1800-talet. Fastigheten Två Liljor 1 bestod vid den här tiden av två tomter: Nr 119, som sträcker sig från Bergsgatan och nästan upp till berget. Längs berget fanns en smal teg, tomt Nr 146.
 
Fastighet nr 146: Den är långsmal, 6-8 meter bred och ca 30 meter lång. På denna teg låg ett uthus och intill tegen låg ett tvåvånings bostadshus. Tomt Nr 146 måste bl.a. ha legat på nuvarande tomt vid berget och sträckt sig in på nuvarande bouleplan (f.d. Grennaskolans bollplan).
Det äldsta köpebrevet vi har är från 22 augusti 1868 och där är det Lars August Thillberg och hans hustru Christina Thillberg som säljer tomten Nr 146 till "arbetskarlen" Carl Johansson och hans hustru Lena Larsdotter. Köpeskillingen var 400 Riksdaler Riksmynt.
Carl Jeanson ägde Nr 146 bara några månader, eftersom den 22 november 1868 tecknas ett köpebrev med bleckslagaren Claes Johansson och hans hustru Efva Charlotta Johansson med inflyttning 1 april 1869. Köpeskilling 750 Riksdaler Riksmynt.  På fastigheten, förmodligen den intilliggande Nr 119, bodde då redan, förmodligen som hyresgäst, "Bleckslageri- och arbetaren" Claes Johansson, "från Härfna socken". Detta framgår av ett tillståndsbevis från 1865 där Johansson ges tillstånd att utföra bleckslageri. I ett senare tillstånd (1888) framgår det att Claes var "född 8 mars 1834, 1,69 m lång, blå ögon, mörkt hår, gråsprängt helskägg, magerlagd".
I ett utdrag ur taxeringslängden från 1873 finns en "Brukspatronen K Wahlfelt" noterad som ägare till Nr 146.
Bleckslagare Johansson återkommer till intilliggande fastigheten 119 år 1877 – 1911.
 
Fastighet nr 119: Historien om tomt nr 119 är under lång tid identisk med grannhuset i norr, nr 129 (Två Liljor 2) – de har samma ägare. Första kända ägare till 199 är Jan Månsson Gök och vi skriver årtalet 1701. Men efter Gök och fram till 1849 är det gemensamma ägare till båda tomterna 119 och 120.Det är i tur och ordning: Nils Schotte (Skotte), Förbergs änka, sämskmakare Adler, änkan Adler, Rålins arvingar, Abraham Fägerholm, skomakare Abraham Svahn, häradshövding Hallengren, färgaren Carl Ekelund, Johan Runn (i egenskap av förmyndare) och Ekelunds arvingar samt slutligen Peter Johannesson.
Enligt en brandförsäkringshandling är hus på tomten 119 byggda år 1851. Det handlar då om fyra nybyggda hus: Dagens gatuhus i två våningar med åtta rum, ytterligare ett boningshus i två våningar med fyra rum beläget öster om gatuhuset, längs gränsen till tomt 120. Dessutom ett uthus i direkt anslutning till detta boningshus samt ett fristående brygghus. Uppförandeåret 1851 anges hyresgästen och arbetskarlen Peter Jaensson med familj som utflyttade från tomten men inflyttade året dessförinnan! Så uppförandeåret är inte helt exakt. Under perioden 1851 – 1856 är husets ägare rådman Sven Victor Wilhelm Birgén, som föregås av snickaren O V Grönqvist. (Kanske är det denne snickare som låter bygga husen?). Av färgaren Ekelunds bouppteckning från 1842 framgår att tomt 119, liksom granntomterna 120-121, är obebyggda. Detta betyder att husen på Bergsgatan 44 måste vara byggda mellan 1842 och 1850.
Rådman Birgén säljer 119 och flyttar ut 1856. En av hans hyresgäster är skräddarmästare Hans Adolf Zander i vars hushåll under några år finns Anders Johan Adamsson, född 1838. Han är halvbror till ingenjören och polarfararen S A Andrée. Han är resultatet av en relation mellan apotekaren Claes Andrée och pigan Gustava som då tjänade hos gästgivare Björkman i staden. Det är troligt att Gustavas arbetsgivare är identisk med nästa ägare och boende i huset, krögaren Johannes Adamsson Björkman. Liksom hennes så kallade oäkting var även Johannes oäkting, vilket hans efternamn Adam son avslöjar.
Krögare Björkman flyttar in 1855 med hustrun Maja Stina Nilsdotter och fyra barn. Krögare Björkman dör i mässling på sitt 40:e år 1862 och änkan flyttar vidare inom staden – för att senare återkomma till 119. Kort före sin död hamnar krögaren i ekonomiska trångmål och 119 är till salu 1861, för att året därpå säljas på auktion. Fastigheten anges då ha tio rum, tambur, två kök, två källare och uthus.
Hattmakare Carl August Lagergren med familj och sadelmakare Johan Alfred Skoglund med familj och svärmor, änkan, Johanna Hägg är hyresgäster som överbryggar till nästa ägare, brukspatron Wahlfelt, som dock bor på annat håll i staden. Änkefru Björkman återkommer till 119 1869 men reser fyra år senare med 13-åriga dottern Hulda Amanda till Nordamerika dit sonen redan begett sig.
Efter Wahlfelt köper den i Polen födde lanthandlaren Nathanael ”Nathan” Stretletsky, med hustrun Gertrud ”Jette” och fyra pojkar, fastigheten 119 år 1874, men han går i konkurs 1875 och kort därefter är familjen avflyttad.
Vi möter nu i stället bleckslagarmästare Claes Johansson som ägare år 1877. Köpeskilling 4300 ”kroner”. Han flyttar in med hustru Efva Charlotta ”Lotta” Gustafsdotter och sex barn.
Under följande decenniet finns hökerihandlare Carl Johan Sjöström i 119 som hyresgäst med hustrun Anna Lovis Danielsdotter och fem barn. Hos hökerihandlaren kan man handla bland annat ärtor, prästost, råg- och vetemjöl samt blåbär. Tidigare nämnda sadelmakare Skoglund finns kvar till 1878 med hustrun Maria Christina Johannesdotter. Skomakaren och änkemannen Johan Samuel Rahm finns också på fastigheten med sina sex barn. Hans hustru Mathilda Charlotta Lång dör av blodförgiftning på juldagen 1880. Slaktaren Dahlander är en långvarig hyresgäst, fem år. Han flyttar in från Ödeshög 1880 med Mathilda Svensdotter och två barn. När slaktarfamiljen flyttar ut 1885 flyttar drängen Johannes Johannesson med hustrun Johanna Mathilda Wetterlind och deras åtta barn in. För ett år återkommer skomakarfamiljen Skoglund och när de lämnar 119 så kommer Charlotta Svensdotter med sin man, arbetskarlen August Wilhelm Jönsson, och fyller ut husen. Det är en ständig cirkulation bland hyresgästerna; så fort några flyttar ut så flyttar andra in i stället. Husen behöver sällan stå tomma. Alla bor förstås inte samtidigt i husen, som dock är förhållandevis rymliga med totalt tio rum och två kök.
 
I ett protokollsutdrag från december 1880 framgår att Claes Johansson "ämnar öppna bageri samt diversehandel med viktualie(?)-varor m.m." I samma protokoll står "att bleckslagaren Claes Johansson fr Nr 119 är född den 18 8/3 34 Höne (?) församling äger godkänd kristendomskunskap, är ofri hindrad att begå H.H. nattvard och åtnjuter medborgerligt gillande, varder härmed på begäran intygadt".
Den 10 augusti 1891 säljs Nr 119 på exekutiv auktion. "Hemmansegaren Gustaf Jonasson i Boarp" lämnar högsta och fasta budet 2200 kronor. Det verkar vara bleckslagare Johansson som nödgats sälja på grund av konkurs.
Nästa bevarade och av oss innehavda köpebrev är från 1897. Här är köparen "Fröken Anna Charlotta Larsson" (dotter till bleckslagare Johansson) och säljare Gustaf Jonasson. Köpeskilling 2200 kronor riksdaler. Som ett särskilt villkor finns inskrivet "att bleckslagaren Claes Johansson och hans hustru får bo kvar mot avtalad hyra resten av sin levnad". Därav antagligen den förhållandevis låga köpeskillingen, samma som då Johansson tvingades sälja sex år tidigare. Dottern Anna Charlotta reser till Amerika. Hon bosätter sig i Jamestown, New York, och gifter sig med Johan Ahlgren. År 1905 säljer de fastigheten till hennes syster Ellen Amalia som då kommer tillbaka till Gränna från Amerika. Hon återvänder dock 1912 och säljer samma år fastigheten till Johannes Jonsson i Norra Boarp för 5500 kronor. Vid den tidpunkten är hennes föräldrar döda. Syster Anna Charlotta i Jamestown dör 1906.
Av ett utdrag ur förmyndarprotokoll 1911 framgår att "arfskifte efter vår moder Enkan Eva Charlotta Gustafsdotter Johansson". Bleckslagaren Claes är alltså också död (bouppteckning 1909) och efterlämnar barnen Ellen Johansson, Carl Herman Johansson, Gustaf Sigfrid Johansson, Axel Johansson. Alla tre sönerna fanns i Amerika.
Under ny ägare kommer nu fastigheten 119 att befolkas av arbetare, änkor och pigor. Här finns också en konditor Andersson, servitriser, hembiträden och sjömannen Nils Vilhelm Fager med familj.
Senast 1912 görs en tillbyggnad på gatuhuset mot gårdssidan med entré och trapphus, och 1925 flyttas entén till östra sidan.
Det senaste köpebrevet i vår samling är från 1927 och gäller en liten markstrimla bredvid gatuhuset. Det är "Gränna stads drätselkammare" som "upplåter och försäljer jämlikt stadsfullmäktiges beslut den 11 november 1927 till gårdsägaren Johannes Johnson såsom ägare till tomten nr 119 vid Bergsgatan i Gränna (registernummer 1 i Kv. Två Liljor) den ovannämnda tomt enligt 1913 års stadsplan och 1914 års tomtindelning tillagda delen av Bergsgatan och som den bestämda köpeskillingen kronor sex (6), beräknad efter en krona per kvadratmeter". Det framgår av en stämpel och intyg på dokumentet daterad 10 juli 1963 att denna markbit ingår i en lagfart. Av detta kan vi tolka att Johannes Johnson var lagfaren ägare mellan 1912 och till troligen 1933. År 1925 tar Johannes Johnson ett lån i Grenna Stads Sparbank och samtidigt utfärdas en inteckning. Betalningsansvaret för denna revers övertas den 28 mars 1934 av Signe Blom, som är ägare vid den tidpunkten.
Den 18/11 1963 övertas betalningsansvar för gällande reverser av "Stiftelsen Kursverksamheten vid Stockholms universitet" som vi denna tidpunkt var ägare till Nr 119, antagligen en nybliven sådan. Stiftelsen är ett förstadium till Grennaskolan riksinternat, som var ägare till fastigheten och nyttjade den som undervisningslokal fram till 1976 då Jan Lothigius köpte fastigheten och renoverade huset (1979) genom att bland annat bygga till en stor vinkel österut.
En namne till ovan nämnde sjöman är ringkarlen och dödgrävaren Albin Wilhelm Fager. Han bor en tid i grannhuset i norr (Två Liljor 2) men återfinns från senast 1946 med hustrun Elsa och sonen Hans på 119. Elsa, av fiskarfamiljen Blom på Kråkö i sjön Bunn, dör 1949 och de kvarvarande flyttar ut i början av 1960-talet när blivande Grennaskolan riksinternat 1963 köper fastigheten.
 
Fastigheten 119 övertogs sedan av Jans syster Kicki Lothigius som 2003 sålde den till oss.