År 2010 kammade vi noll.

 Den tredje växtsäsongen 2010 är första skördeåret. Nu blir sommarbeskärning och uppbindning lite annorlunda för nu gäller det att fördela druvklasarna över stocken någorlunda jämnt. Utan att göra detta till vetenskap så behåller jag druvklasar så tätt att de blir fritt hängande från varandra. Nu beskärs alla årsskott två blad ovanför klasen för att minimera växtbördan och leda kraften till druvorna.

Vilka fina bär. De blå Schuyler mognar redan i början av september men de flesta tycks fåglar och andra ha plockat i sig. Mer om det tänkte jag inte på just då!

Hur ser en helt mogen druva ut? Det finns visserligen metoder för att mäta sockerhalt men ett bra sätt är att hålla koll på mognaden och föregående höst så lät jag klasar hänga kvar fram till jul. Någon gång i mitten av oktober bör det vara klart för skörd.

Mängden se bra ut och det kan nog bli bort mot 20 kilo druvor.

Första helgen i oktober gör jag ett moget övervägande att utmana frosten (jag visste inte då att druvorna tål ner till -7 grader innan de blir eiswein): Jag väntar lite till eftersom jag ska förbi Gränna på onsdag mitt i veckan. Så blir det. Men .... och ve och förskräckelse. När jag kommer till Gränna på onsdagen så hittar jag väldigt få vindruvor. FÅGLARNA HAR TAGIT DEM!!! Kvar till mig blev en liten hög druvor, ett par kilo, som ses på bilden här intill. "Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de". FEL-FEL-FEL! De skördar visst, fast inte egen sådd, de rackarna.

 

Samtidigt läser vi i tidningen att Wannborga gård på Öland fått 2,3 ton druvor uppätna av fåglar. Det kanske ändå är en lyx-prövning jag drabbats av?

 

Stockarna måste dock ha fortsatt omsorg. De får sina täck-korgar om fötterna och går till vintervila. Vinterbeskärningen sker denna gång på senvintern, vilket jag nu lärt mig är bättre tid för beskärning än runt nyår, som främst gäller i Mellan-europa.

Allt som blev kvar efter fåglarnas skrovmål!!
2010 års äppelvin färdigbuteljerad